Killing fields och s-21

Idag kära barn var vi på killing fields och s-21. Det var något så sjukt hemskt. Det värsta är att ingen har under ela min skoltid kommit på att ta upp pol pots, vem han var eler vad han gjorde. Ledare över röda kemererna. 
Röda kemererna var ett kommunistiskt parti som tig över kambodja någonstans runt 1975 tror jag. De tvingade ut alla från städerna för att jobba på landsbygden ubder slavlika förhållanden och dödade alla som inte passade in i deras vision om ett nytt kambodja (det vill säga alla lärda, utbildade, religiösa då de enda man skulle "tillbe" var partier, svaga etc etc). 

Jag kan börja att berätta lite om killing fields. Det är ett område på ca 2.4 hektar med 129 massgravar. Ca 20 000 människor dog på denna plats. Hit förde man alla icke önskvärda och avrättade dem. Man använde inga vapen så de va för dyrt utan alla fick stå på knä med ögonbindel ovanför en grop medan man slog ihjäl de med vad man hade till hands och kastade dem i gropen. Detta skedde på nattetid och ur högtalarna mässade samma revolutionära sånger för att dränka skriken, som användes för att höja arbetsmoralen under dagarna. Som mest kunde man döds ca 300 personer per natt. Om en person blev dömd att dö så dödades ofta hela familjen för att ingen skulle kunna hämnaas i framriden.  Ett av deras talesätt var "För att bli av med gräset måste även rötterna grävas ut ". Spädbarn tog man bara tag i fötterna och slog mot ett träd , ett så kallat dödens träd, där folk berättat om hur hår, blog och hjärnsubstans satt fast i barken.

För att döda fångarna kunde man anväbda yxor, slipade bambupinnar etc. En populär metod var att använda sockerpalmens vassa bla doch helt enkelt skära av halsarna med.  
Här är dödens träd. 


En del uppgrävda massgravar, även om man valt att gräva upp långt ifrån alla. Detta resulterar i att benbitar och kläder fortfarande kommer upp till ytan pga regn. De samlas ihop en gång i månaden av vaktmästare. När vi gick där kunde mna se kläder på väg upp ich även någon benbit. 

Monter med ben. 

Dödskallar. 

Efter det åkte vi till ett musen som varit ett fängelse/tortyrfängelse. Dit tog man icke önskvärda och anklagade de för saker som att vara enot röda kemerernas revolution och spionera och tvingade dem att erkänna lögnerna under tortyr. Vanliga fångar brukade vara i fängelset 2-4 måbader under tortyr och särskilda fångar med information kunde de tortera upp till 6/7 månader. Man behöll dem tills de dog av skador eller svält alternativt skickade man dme till killing fields. En del trodde att de blivit räddade och skulle komma till ett bättre ställe men de flesta förstod nog att de var påväg mot slutet. 


Här är rum efter rum med bilder på alla de döda. Ca 20 000 dog i fångelset. 7 överlevde och en av de satt där idag så vi träffade honom!!!!


Celler. 


Blod


Här hängde man fångar upp o ner tills de tuppade av. Då doppade man dem i baljorna under så de vaknade innan man började om igen. 


Fängelsets tio budord. 


Galler som förhindrade fångarna från att ta självmord


Ännu fler dödskallar. 

Röda khemererna störtades, bland annat av några av sina egna 1979. De hade då under pol pot mördad ca 3 miljoner utav sin befolkning på ca 7 miljoner. Alla förlorade någon. Pol pot flydde utomlands dår han fortsatte leva sitt liv. En gammal partimedlem blev president. 
Fortfarande var kambodja så slutet att ingen förstod vad som pågick. Röda khemererba fick en plats i fn. Bidrag som borde gått till de lidande efter deras regim. Först 1997 boev pol pot satt i husarrest efter att ha dödat en av sina närmsta inklusive dennes familjemedlemmar. Han dog av en hjärtatack 1998 men de minor hans organisation placerade ut skördar än idag liv.    


Det var väldigt hemskt att se allt det här. På killing fields gick man runt själv med en audio guide och på museumet gick vi mest runt och tittade. Det går inte att förstå. Och att det inte ens är länge sen. Vi tog oss runt med en privat tuk tuk som vi hyrde under dagen.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0