Hemlämgtan
Jag älskar att resa. Jag älskar att göra saker. Jag älskar att se saker. Jag älskar att lära mig saker. Jag skulle kunna resa resten av mitt liv, jobba ihop pengar från plats till plats. Det enda problemet är att jag saknar alla därhemma. Just nu har jag jättehemlängtan. Jag saknar till och med mitt äckliga lilla kvava rum. Jag saknar rindö, till och med gabbe. Jag saknar att umgås med mina vänner. Jag saknar mamma, pappa, mormor, morfar, farmor, mickan, alexander, karing, tommy, jessica.
Det bästa med att resa är att man ofta inser hur bra man har det. Man lär sig mycket om andra kulturer och blir mer tacksam för vad man själv har. Inte för att det måste vara något fel på andra kulturer, men DET ÄR INTE lika välutvecklat här som hemma. Hemma tjaffsar vi om ordet hen och här får tjejer inte ens spela fotboll. Bara för att det är så kulturen ser ut. Det finns liksom inte någon tanke på det ens.
Det bästa med att bo i sverige måste nästan vara tryggheten. Att kunna gå på gatan utan att varenda gubbe förslker ta tag i dig, busvisslar och ropar sexy. Jag röt till för någon dag sen. De har ingen rätt att kalla mig det. Men slutar en kommer det alltid tusen fler. Man känner sig som ett objekt, och det enda man kan göra är att bita ihop och ignorera. Man VÅGAR INTE säga till. Ush och fy
Ser fram emot vietnam nu. Har legat på en strand i tre dagar, och även om det är apkul att surfa så vill jag se mer kultur nu, vilket år det enda vi kommer göra i vietnam.
Rörigt inlägg.
Når jag kommer hem vill jag äta sill och potatis. Och knäckebröd. Massa knäckebröd. Och ostbricka. Och kräftor. OCH lax och matvete.
Mumma
Kommentarer
Trackback
